När man som minst anade
Withem ”The Unforgiving Road” (Frontiers)
I samma elljusbelysta spår som de etablerade norska progressiva metal-banden Pagan’s Mind, Seventh Wonder och Circus Maximus härbärgerar stakar sig nu Withem fram med sitt andra album på tre år. Första albumet – ’The Point Of You’ – som kom ut 2013 var ett betydelsefullt avstamp rakt in i den framåtsträvande musikvärlden.
Nu snurrar ’The Unforgiving Road’ på tallriken och inte mycket har förändrats. Inga nya korttricks, inga kaniner i hatten eller duvor som kommer fram från ingenstans. Det behövs heller inte. Den inslagna vägen räcker gott för en stunds underhållning. Närmare bestämt 45 minuter. Ge eller ta 5 sekunder för den som så önskar.
De norske guttene kan sin metal-bibel. Här finns både intro och outro som bidrar till att definitivt försegla innehållet i den heliga sakrofagen. Sångaren Ole Wagenius förevisar i ’In The Hands Of A God’ att tron på det övernaturliga (Gud) skall skydda oss från det skrämmande okända (Satan). Detta ackompanjerat så till den grad av vinande gitarrer och virvlande keyboards att jag måste söka min tillflykt till en mjukt stoppad schäslong för ett ögonblick.
’The Pain I Collected’ manar på i samma anda och det känns som om den gode Ole tar sig lite för mycket vatten över huvudet. De höga tonerna är alldeles för ansträngda för att vara njutbara. Att komma upp i sångaren James LaBrie’s (Dream Theater) kaliber kräver sin man och dit har Ole en bit att vandra även om intentionen är god.
Däremot ligger ’Raven’ och ’Cest La Vie’ på en behaglig nivå och det mycket tack vare gitarristen och tillika producenten Öyvind Larsen. Han har tagit tung och melodisk hårdrock i sin arm och fört den ända in i det allra finaste balrummet där progressiv metal regerar. Jag kryper till korset och måste till tjyven och sist säga lite försynt och så att bara några få utvalda hör det – Heia Norge!
Thomas Claesson
