Lämnar inga bestående intryck

royal hunt

Royal Hunt ”Devil’s Dozen” (Frontiers)

Royal Hunt är ett band som alltid har funnits där. Någon att luta sig mot när
vindarna viner runt knuten och regnet piskar mot rutan. Deras trettonde album
svajar däremot ganska kraftigt i snålblåsten från de symfoniska arrangemangen.
Det finns ingenting varaktigt att hålla fast i. Det mesta flyger förbi utan att
man får grepp om det.

Royal Hunt från Köpenhamn är keybordisten och grundaren Andre Andersens baby och
det genomsyrar hela plattan. Stråkmaskinerna tar knäcken på det mesta. Det
ligger en overkill och dallrar i luften. Stubinen brinner visserligen, men den
når aldrig fram till dynamitkubben. Lyckligtvis har DC Cooper återkallats till
mikrofonstativet. Det skapar åtminstone ett break-even.

Inledningsspåret ’So Right So Wrong’ är sannerligen en märklig anrättning. Efter
knappa två minuter undrar jag om jag lyssnar på musikalmusik istället för
progressiv metal som det var utlovat. Till ’Heart On A Platter’ ger jag däremot
en ros tack vare den goda sånginsatsen, det bländande gitarrsolot av Jonas
Larsen och den utomordentliga rytmsektionen som verkligen får sträcka ut sig
här.

Ett medelmåttigt betyg utdelas och till den som vill smaka på riktig dansk
dynamit rekommenderar jag att istället sätta ner pickuppen på någon av skivorna
från slutet av 90-talet och varför inte min lilla ögonsten – Fear – från 1999.
Jag lovar att den rädslan går att leva med.

Thomas Claesson

About The Author

admin

Other posts by

Author his web site

19

10 2015

Your Comment