nyaskivor.se

Hammercult ”Steelcrusher” (Sonic Attack/Border)

Vilket fynd! Ibland hör jag mig själv säga saker i stil med ”nu räcker det med ny musik för inget är ändå lika bra som det jag redan gillar”. Samtidigt blir ingen gladare än jag när en käftsmäll av ny musik landar på hakspetsen. Ja, jag är alltså golvad av Hammercult – och jag gillar det!

Det handlar om skruvad thrash metal som är omöjlig att värja sig mot. Med thrash metal som grund har de lagt till inte bara death och black metal utan också hardcore och punk. Anledningen till att jag beskriver soundet som skruvat är för att bandet blandar och ger mer än vad som borde vara möjligt att hålla ihop till en fungerade helhet. Men fungerar gör det och Hammercult har mer eller mindre skapat en egen fräsch gren på hårdrocksträdet.
Sångaren Yakir Shochat imponerar stort med sin blandning av skrik- och growlsång. Refrängerna är genomgående i maffig allsångsstil och går med lätthet att sjunga med i redan efter första genomlyssningen. Över huvud taget ger bandet intrycket av att de ha roligt tillsammans och det smittar av sig; det är aggressivitet som sprider glädje.
Efter introt följer sex låtar i rad som alla kan beskrivas med ett enda ord: kanon! Jag vill helst inte välja ut en favorit av dessa men okej då; ”Metal Rules Tonight” är löjligt bra och får mig att vilja studsa runt och leva rövare hemma i lägenheten.
Skivans andra halva ger tyvärr en viss känsla av att det harvas på i redan upptrampade spår. Det lilla haveriet räddas glädjande nog av vassa ”Satanic Lust” och varierade ”In the Name of the Fallen” (innehållande ett finfint akustiskt outro).
Utöver musikinnehållet är den knivskarpa produktionen med skön livekänsla en starkt bidragande orsak till det höga betyget.
Är du inte övertygad och önskar ytterligare argument innan eventuellt inköp? Visst, det fixar undertecknad: Andreas Kisser (Sepultura) har lagt ett smarrigt solo på ”We are the People” och det fantasieggande omslaget är målat av ingen mindre än Andreas Marschall (Blind Guardian, In Flames, Running Wild, Hammerfall med flera). Dessutom är det aldrig fel att stödja band från länder där hårdrock är underground så att det skriker om det; i detta fall Israel.
Till sist måste jag erkänna att debutskivan ”Anthems of the Damned” gått mig helt förbi och det skäms jag över. Å andra sidan är det lätt åtgärdat, vilket ska ske nu när dessa recensionsrader är i hamn.

Magnus Bergström