Teman för en imaginär västern
Leslie West ”Still Climbing” (Provogue/Border)
Uppmuntrad av framgången med ”Unusual Suspects” (2011) fortsätter Leslie West
sin vandring längs Golgata och finner än en gång frid i själen. Det som skiljer
mot föregångaren är att Gibson-gitarren har blivit tyngre och rösten har blivit
starkare. En mycket lyckad kombination.
I samspråk med sin kulturmärkta gitarr öppnar Leslie West föreställningen med
’Dyin’ Since The Day I Was Born’. Det är en bluesbaserad best med betar som
tränger ner till 70-talets urberg och vänder upp och ner på varenda sten, medan
livet passerar i revy.
Den inte helt okända Johnny Winter sprätter upp en välpolerad silverdollar under
’Busted, Disgusted Or Dead’ och låter slidegitarren göra jobbet. Krona eller
klave undrar vän av ordning. Ingetdera är svaret, myntet ställer sig på högkant
med jämn och fin snurr.
Att Leslie West är vid god vigör framgår tydligt under ’Feeling Good’. Lyriken
klargör om inte annat den biten och dessutom är kompisen Dee Snyder inblandad i
sången vilket leder till ett kraftfullt fyrverkeri av känslor. De akustiska
’Fade Into You’ och ’Tales of Woe’ är också omvälvande stycken som övertygar
utan elektrisk förstärkning.
Den gode gitarrbändaren – med så mycket på sitt samvete – får t.o.m. en gammal
cover att kännas som pånyttfödd. ’When a Man Loves A Women’ som till en början
kan tyckas kämpa i fel fack vinner ändå en arbetsseger med hjälp av Johnny Langs
och Leslies genomträngande, råbarkade passion.
”Still Climbing” är givetvis en anspelning på ursprungsskivan ”Climbing” med
Mountain från 1969 (där ’Mississippi Queen’ var öppningsspår om någon
händelsevis hade glömt det) som snabbt följdes av ”Nantucket Sleighride” och
”Flowers Of Evil”. Den trestegsraketen med den klassiska uppställningen
bestående av Leslie West, Corky Laing och Felix Pappalardi är ett minne blott.
Desto viktigare är att West för arvet vidare och det gör han med föredöme. Något
annat var heller inte att vänta.
Thomas Claesson
