Det bästa av två världar
Squackett ”A Life Within A Day” (Esoteric Antenna/Border)
Gränsöverskridande allianser är inget nytt inom musikbranschen. De som kan sin historia minns när David Coverdale (Whitesnake, Deep Purple) och Jimmy Page (Led Zeppelin) 1993 släppte den självbetitlade Coverdale-Page. Det skedde utan större omsvep och följaktligen som den mest självklara saken i världen. ’Take Me For A Little While’ stoppade tiden för ett ögonblick.
Nu slår Chris Squire bas/sång (Yes) och Steve Hackett gitarr/sång (Genesis) ihop sina påsar. Namnet blir till för enkelhetens skull till Squackett, vilket är både naturligt och lättförståeligt. Om man finner självbehag i det progressiva rummet, så är högtidsstunden kommen nu. Slut ögonen och njut.
Den österländska stjärnan leder öppningsspåret ‘A Life Within A Day’ till oväntade höjder. Det elektriska pianot vävs in av demoniska stråkar i en staccato-stötande hypnotiskt takt. Förföriskt och med en svårtolkad text som lämnas till lyssnarens egna grubblerier. En förtäckt akustisk gitarr banar väg för Squire’s pulserande bas i ‘Tall Ships’. Lägg därtill guldplatinerade gitarrslingor och himmelsk skönsång i stämmor och den gungande, tillbakalutade resan på dryga sex minuter är snabbt avverkad.
Till ett fåtal som inte är bevandrade i de progressiva salongerna överlämnar jag stadens nyckel i form av ‘Divided Self’. Lättsammare och mer upplyftande än så här kan det knappast bli. Några underfundiga inlägg är allt som skiljer den från en ordinär melodi. ‘Aliens’ visar en mjukare sida med beslöjade strofer som andas förundran. Lyriken genomsyras av utomjordingar som reser i en tidsmaskin i syfte att studera historia.
En reverb trumattack inleder ‘Stormchaser’ som i sig själv är en fullskalig proggrockare med en horisontell, intergalaktisk rotation. Så stiltypiskt svävar den taktfast i en omloppsbana med en simulerad efterklang som släpper loss massiva gitarrackord. Det krävs erfarenhet och självömkan för att nå dit.
Man kan fråga sig om det blir dubbelt så bra när två legender strålar samman? Nja, den ekvationen går inte riktigt ihop. Det känns mer Hackett än Squire. Låt mig säga ett förhållande på 70/30. Lite mera Yes hade inte skadat. För övrigt uppfyller ‘A Life Within A Day’ alla kända kriterier (samt ett par dolda).
Thomas Claesson
