Utan det traditionella medeltidstemat
Candice Night “Reflections” (Minstrel Hall/Border)
Passion, reflektioner och hemligheter har till stora delar varit de byggklossar som har byggt upp Candice Night’s första soloalbum: ”Reflections”!
Candice Night har tillsammans med sin äkta man, Ritchie Blackmore (ex Deep Purple, Rainbow), under ett stort antal år gett ut en mängd skivor med sitt gemensamma bandprojekt, Blackmore’s Night. Ett projekt som på olika sätt blandar ihop pop och rock med diverse medeltida toner och influenser – ett koncept som både älskas, och hatas, av många! Ja antingen gillar man det hela, eller så gör man uppenbarligen det inte!
Candice Night som är född och uppväxt på Long Island, New York, har ofta kallats för – ”en av de vackraste kvinnorna i världen”, i olika internationella medier! Ett epitet som rimligtvis även borde få maken Ritchie Blackmore att dra på smilbanden av lycka, åtminstone blott för en millisekund! Candice har även körat med Deep Purple anno 1993, samt skrivit texter till makens tidigare grupp, Rainbow, och albumet ”Stranger in us all” (1995)!
Under ca 15 års tid har Candice Night tillsammans med Blackmore’s Night kombinerat texter som bygger på legender med reflektioner om oss själva. Men här blir det mer ett ”Night’s Night” där en ensam Candice reflekterar över olika ämnen, samtidigt som hon flyger iväg på egna vingar ut över de musikaliska landskapen! Detta är ju Candice Night’s första soloalbum.
Hon har röstmässigt beskrivits som en blandning mellan Karen Carpenter (Carpenters) och en ung Stevie Nicks (Fleetwood Mac), och kanske stämmer detta? Detta album som klockar in på 38 minuter innehåller tio låtar av varierande snitt…
På albumet finns låtar som påminner en del om Blackmore’s Night, (och låten ”Now and Then” har tidigare till och med varit med på ett BN-album), det finns en instrumental låt, det finns lugn, avslappnad och stämningsfull pop, lugn rockmusik, samt traditionell popmusik och ballader! Detta är en skiva som man kan relaxa till, och det mesta på skivan är både avslappnat och stämningsfyllt! Och skall man ta del av Candice Night’s musikaliska reflektioner så bör man nog också ha en inneboende sinnesfrid, och även till vardags gilla hennes och makens gemensamma musikaliska toner! För i grund och botten är det egentligen samma typ av musik, fast utan det traditionella medeltidstemat.
Känslan som det hela ger är att detta tyvärr, till stora delar är, en samling av överblivet material från Blackmore’s Night och tyvärr håller inte de tio spåren tillräcklig jämn standard hela vägen. De sex första spåren håller med råge en godkänd nivå, men tyvärr drar de tre-fyra sista spåren ner skivans totalbetyg med sina ballader, gypsytoner och en instrumentalt medeltidsgnisslande avslutning!
Candice berättar här med egna ord lite kring låtarnas uppkomst:
”Sångerna på albumet spänner över en lång period, en mängd känslor och inte minst med inspiration från tiden då jag skrev texter för Rainbow. Eftersom jag är en skolad pianist sedan unga år, föll det sig helt naturligt att ta till pianot. Vi tog hem det och senare den kvällen satt jag i ett mörkt rum och började spela och musiken till ’Black Roses’ bara kom ur mig.
Många av de låtar jag komponerat på just det pianot verkar något spökliga med en östeuropeisk touch över sig. ’Alone With Fate’ var den andra låten jag skrev och jag har alltid förknippat den med en ’gypsy-bar’ känsla. Kanske Marlene Dietrich som sjunger den på en rökig bar? ’Now and Then’ skrev jag under tiden jag sjöng och skrev med Blackmore’s Night, men när jag spelade den för Ritchie, bestämde han sig för att korta den något. På ’Reflections’ har jag lagt med den i sin helhet. ’In Time’ var den första instrumentala stycket jag skrev helt själv. Den spelades på mitt bröllop. Nuförtiden påminner den mig om just det magiska ögonblicket.”
Mina egna favoriter på albumet, efter ett flertal genomlyssningar, är de fyra låtarna: ”Gone gone gone” som är en potent poplåt med tydlig rockattityd, den lugna men, ack så, pampiga ”Black roses” och det andra bidraget på albumet som också har en tydlig rockattityd, ”Dangerous smile”, samt den smekande och smäktande balladen, ”For you”!
Det märks att de olika låtarna på albumet är skrivna vid olika tidpunkter! Det hela är väl helt enkelt en form av någon slags musikalisk pyttipanna av det som tidigare har blivit lagrat i Night’s musikaliska frysbox! Det hela blir bitvis därför ett osammanhängande koncept och Candice Night’s ”Reflections” blir därför lite väl spretig och diffus i sin kontext. Men albumet är inte dåligt, och några riktigt bra låtar finns ju faktiskt där, men man saknar ändå det där lilla, lilla, extra som gör att det hela lyfter, men det gör det som sagt aldrig!
Candice Night’s “Reflection”, – The best of the rest?
Roger Skoog
