Hårdrockens bad boy levererar
Sebastian Bach ”Kicking & Screaming” (Frontiers/Cosmos)
Sebastian Bach har en stark röst som är ytterst få förunnat. Dessvärre har han också en stor talang som hårdrockens bad boy, annars hade han säkerligen gjort många fler skivor än vad han gjort efter att det ”tog slut” med Skid Row.
Nu är det 2011 och Sebastian släpper en skiva som Skid Row har försökt göra alla dessa år utan honom – utan att lyckas. Att det ändå inte handlar om ett mästerverk säger en hel del om Skid Row…
Titelspåret är som en spark mellan benen och är helt outstanding i en jämförelse låt-för-låt. Andra höjdpunkter är det lugna partiet i självbiografiska (?) My Own Worst Enemy och mixen av tungt och lugnt i Tunnelvision. Det vore heller inte en Bach-skiva utan en ballad av hög klass och här heter den I’m Alive.
Mindre bra är – trots en mycket fyndig låttitel – As Long As I Got The Music som inte riktigt kommer någonstans. Dessutom är Dream Forever och Wishin’ trots Sebastians makalösa röst inte något annat än standardballader.
Helt klart hade Kicking & Screaming fått ett högre betyg med färre låtar i och med att (oturstalet) 13 är några för mycket. Och det är önskvärt att svängarna tas ut lite mer på nästa skiva, det vill säga att det går att höra något överraskande.
Vill du förresten veta vilken Skid Row-skiva som mest liknar denna? Svaret är givet: Slave To The Grind.
För övrigt är det bara att hålla tummarna för Sebastian Bach på Sweden Rock 2012, där han skulle passa som hand i handske.
Magnus Bergström
