Jämn skiva – på gott och ont
- Magnum ”The Visitation” (Steamhammer/Playground)
Klassisk melodiös hårdrock av och med engelska veteraner med närmare 40 år i branschen. Med andra ord finns det knappast någon hårdrockare på jordklotet som inte hört eller åtminstone hört talas om Magnum.
The Visitation är en jämn skiva – på gott och ont. Dom absoluta topparna lyser med sin frånvaro men å andra sidan finns inte ett enda stolpskott. Några av låtarna fastnar mer eller mindre direkt medan andra kräver ett antal lyssningar för att komma till sin rätt. Bästa låtarna är medryckande Black skies och AOR-godbiten Mother Nature’s Final Dance, som båda lika gärna kunde ha varit med på någon av bandets bästa skivor på 80-talet.
Tre av bandmedlemmarna utmärker sig lite extra: sångaren Bob Catley med en röst som låter precis lika stark som alltid, gitarristen Tony Clarkin med ett svåröverträffat sinne för starka melodier och keyboardisten Mark Stanway som ger bandet en extra fyllig ljudbild.
Näst senaste Magnum-skivan Princess Alice And The Broken Arrow är strået vassare, men å andra sidan är det inte lätt att konkurrera med den i och med att den är en av bandets bästa skivor.
Ett högre betyg hade utan tvekan delats ut om det hade funnit två-tre omedelbara kanonlåtar. Och att drygt halvvägs in på skivan leverera tre lugna låtar på rad är inget genidrag direkt. Gäääääsp…
Men kom ihåg: The Visitation kräver fler genomlyssningar än genomsnittet och har därmed – högst sannolikt – potential för ett högre betyg…
Magnus Bergström
