Brutala riff avlöser blastbeatsen
Polarity är bandets tredje fullängdare men det är första gången jag stöter på dem. Detta är dödsmetall med allt vad det innebär, brutala riff avlöser blastbeatsen. Jag skulle dock vilja jämföra DB med Malevolent Creation som jag recenserat tidigare. Som ni kanske minns så skrev jag att MC var ett ganska tråkigt dödsmetallband, de saknade finness som jag anser finns i genren. DB har den här finessen som jag letar efter hos sådana här band. De byter tempo och stil och gitarren leker fint över halsen i, ganska ofta, riktigt härliga och fina slingor, såklart blandat med riktigt tunga och snabba riff.
Sångaren är dock inte min typ av growlsångare, det är det som inte gör DB till ett varaktigt band för mig. Där krävs det också en hel del för att det ska nå upp till mina krav, det räcker inte med en sångare som i princip står och ljudar ut, trycker ut, eller rent utav bara vräker ur sig ord. Growlsång kan vara så mycket mer. I vissa partier passar det dock bättre än vad det gör överlag.
Låtar som utmärker sig är Polarity, Solar Impulse (med ett trumintro som påminner mig om Panteras ”13 Steps To Nowhere”), Mirroring Dimensions. Men överlag så är inte detta album en jättehit, det är stundtals ganska bra men helheten räcker inte till. Det ska dock bli intressant att se vad de kan åstadkomma i framtiden, kanske sångaren kan utvecklas till en högre nivå. Betyget för Polarity blir 2 ½/5 djävulshorn.
Martin Engström