Fablernas värld
- Alan Parsons ”Eye 2 Eye/Live In Madrid” (Frontiers/Bonnier Amigo)
Den mångfasetterade Alan Parsons har utan tvivel en hel del på sitt samvete. Man
får gå tillbaks ända till ursprunget för den moderna musikens tideräkning för
att förstå vidden av hans musikaliska fallenhet (kompositör, musikproducent och
musiker). Anno dazumal 1968 bidrog han med – som blott 18 årig studiotekniker –
att lyfta fram ljudmattan till den grandiosa ”Abbey Road” av de inte helt okända
The Beatles. Förtroendet var cementerat och bakom spakarna vid uppföljaren (och
slutet på en era) ”Let It Be” stod ej längre inkognito samme man. Parsons arbete
som studiotekniker kröntes sedermera med Pink Floyds mästerverk och förmodligen
den mest betydelsefulla skivan någonsin – ”The Dark Side Of The Moon”(1973).
Efter att ha bildat ”The Alan Parsons Project” tillsammans med Eric Woolfson
1975 följde en räcka studioplattor. De allra första och enligt min mening de
mest tongivande var ”Tales of Mystery and Imagination” influerad av Edgar Alan
Poe vilket gör att den kusliga atmosfären förstärks och sätter direkta avtryck i
medvetandet samt ”I Robot” där experimentlustan och den tekniska fulländningen
kryddas med bitterljuva melodier.
Efter att i många år varit bortglömd och väl undanstuvad i en gammal trälår på
vinden träder nu Alan Parsons och hans projekt fram i dagsljuset och lyfter som
en gigantisk fågel Fenix upp mot himmelen. 30 år av mörker släpps ut och livs
levande människor ställs på en scen långt ifrån tryggheten i den slutna
inspelningsstudion.
Liveskivan ”Eye 2 Eye” tål att lyssnas på och åskådarmassan får sina behov
uppfyllda. Ett antal duktiga musiker bistår med sina kunskaper och förvaltar
arvet från 70-talet briljant. Sångare från när och fjärran sätter färg på
tillvaron och avlöser varandra i en kaskad av angenäma hitlåtar och mera
eftertänksamma epos.
Detta är den ultimata instegsskivan om man vill lära känna Alan Parsons. Han
styr sin ensemble kraftfullt, med omväxling och fascination precis som den
mentor han är utsedd att vara.
Spektrumet från en svunnen tid speglas i de (ibland alltför) vackra melodierna
”Don’t Answer me”, ”Time”, ”I Wouldn’t Want To Be Like You” och ”Don’t Let It
Show” varvade med de progressivt obskyra ögonstenarna ”Breakdown/The Raven” och
”(The System Of) Dr. Tarr and Professor Fether” där illmarigheten har sitt
högsäte.
Denna sedelärande föreställning förseglas slutligen med ”Games People Play” och
det är bara att slå ett rött sidenband runt konvolutet och sätta ett sigill på
en välproducerad liveskiva som varmt kan rekommenderas till den något mognare
lyssnarskaran.
Thomas Claesson
Fotnot: Den amerikanska författaren Edgar Alan Poe levde mellan åren 1809-1849.
Under sin korta levnadstid skrämde han slag på både folk och fä med sina
mystiska skräcknoveller. Legenden förtäljer att hans ande lever kvar än idag och
möjligen kan man genom hans verk få svar på den stora frågan som mänskligheten
än idag ställer sig och det är inte varifrån ljuset kommer utan var mörkret har
sitt ursprung.
