The Mountain King levererar melodi och tyngd
- Jon Oliva’s Pain ”Festival” (AFM/Sound Pollution)
I butik: 19 februari
Låt mig direkt fastställa att Festival inte håller samma klass som Maniacal Renderings, vilken i mina öron är Jon Oliva’s Pain bästa skiva. Men den är bättre än debuten Tage Mahal och fullt i klass med Global Warning. Som vanligt när bandet är i farten handlar det om en välavvägd blandning av melodi och tyngd. Likheterna med Savatage är ofta slående, men på något sätt klarar man ändå av att stå på egna ben.
Inledande Lies är en för bandet typisk låt med många temposkiftningar. Och så här aggressivt har nog Jon Oliva aldrig sjungit tidigare. Bandets svaghet brukar vara att många av låtarna är svåra att sjunga med i, men tunga Death Rides A Black Horse med sin pampiga refräng är som tur är ett exempel på motsatsen. Den kan rentav vara Jon Oliva’s Pain bästa låtbygge hittills. Som tredje låt återfinns tittellåten Festival som är något av en blandning av de två första låtarna = bra och alldeles utmärkt som titellåt. Därefter följer ett par ganska intetsägande låtar innan vackra balladen Looking For Nothing höjer stämningen. Övriga låtar värda att nämnas på skivans andra halva är episka Winter Haven och balladen Now.
I en tid när det verkar som att Savatage upphört att existera så fyller Jon Oliva’s Pain tomrummet och det är något att vara tacksam för.
Värt att tänka på; efter tiotalet lyssningar växer skivan så det är ingen djärv gissning att betyget blir högre med tiden.
Magnus Bergström
