Man får inget glädjerus av det här
- Delbert McClinton ”Acquired taste” (New West/Playground)
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, men det här delar upp folk i två olika kategorier. En kategori där man gillar välproducerad Toto Pop/Rock och en kategori där man tycker om brötig blues ala The White Stripes. Den här skivan är för dem som gillar Toto Pop/rocken och även om Toto gör det bra så gör Mcclinton det inte. Det är samma och samma stil på låtarna hela tiden. En blandning mellan country och blues som ibland flyter ut till någon slags barjazz. Det är uptempo, lugna blueslåtar (sitta i baren stuk) och kärleksballader – vad mer är väntat? Vad som förvånar mig är hur man kan få det här att låta så tråkigt.
Man sitter och väntar på att något ska hända, men inget händer och samtidigt som man sitter och lyssnar så flyter skivan på som en deg. Det känns som om McClinton försöker få tummen ur och han vill att något ska hända för mycket men faktum är att lyssnaren inte ens kan få ett glädjerus av det här (att vilja dansa, hoppa och studsa iväg). Det momentet borde finnas någonstans och på någon låt av skivan, annars är det ett misslyckande. Det som McClinton ändå lyckats med är att han har visat sin publik hur det hade varit ifall Toto hade försökt sig på att spela in ett bluesalbum; alltså inget bra. Undvik den här om ni nu inte vet att ni tillhör kategorin Toto Pop/Rock.
Robin Blixt
