Vi bjuds på några riktigt bra låtar
- Son Volt ”American central dust” (Rounder/Universal)
Jag har nog varit lite orättvis i min bedömning av Son Volt`s musik. Jag har aldrig kunnat se förbi det faktum att Jay Ferrar och Jeff Tweedy en gång spelade i samma band (Uncle Tupelo) och senare gick skilda vägar för att var och en på sitt håll fortsätta med egna projekt. Omedvetet eller medvetet har jag alltid jämfört Son Volt med Wilco; Wilco vinner varje gång! Likaledes när jag går tillbaka till Uncle Tupelo`s plattor så slutar det ofta med att skipknappen används när inte Tweedy sjunger. Jay Ferrar har aldrig knockat mig, varken röstmässigt eller med sitt låtskrivande, vilket Herr Tweedy i stort sett alltid gör.
Men denna gång blev jag positivt överaskad! Vi bjuds på några riktigt bra låtar, dock är det inte direkt tal om något nyskapande, men som sagt bra låtar. Den låt som fäster direkt är ”Cocaine and ashes”, en hyllning till Keith Richards som verkligen bränner till på riktigt. För er som kan er Stones-historia säger titeln tillräckligt för att ni ska känna till en händelse som nämns i låten. Även ”Pushed to far” sticker ut. Det är ett smäckert, långsamt och Country-osande stycke musik, med pedalsteel, stråkar och innerlig sång. ”Dynamite” är en lysande bil-låt, ett lite för perfekt soundtrack till okynneskörning i dessa miljötänkar-tider.
Trots dessa guldkorn och ett par låtar till, kommer jag inte ifrån att det i mina öron ibland låter en smula trött. Det river aldrig till, det kommer ingen: ”Pot kettle black” eller ”Spiders” eller ”Bull black Nova” eller … Ja, nu är jag ju där igen, och jämför. Wilco är mitt band helt enlkelt, det blir aldrig Son Volt på samma sätt.
Men varför inte snacka lite sportspråk, och ändå kalla ”American Central Dust” för ett fall framåt? Gott så.
Olle Nilsson
