Stabil metalskiva utan överraskningar
- Chris Caffery ”House Of Insanity” (AFM/Sound Pollution)
”House Of Insanity” inleds starkt med ”Seasons Change” som har ett varierat gitarrspel och en bra refräng. Och det fortsätter bra i titellåten som kryddas av finessrikt trumspel av John Macaluso. Även tredje låten ”I Won’t Know” håller bra metalklass. Men med undantag för de lugnare tongångarna i powerballaden ”Madonna” (med en hel del Savatage-känsla) så är det svårt att hitta minnesvärda låtar på skivan. Apropå Savatage så dyker deras sångare Zachary Stevens upp som gästartist på godkända ”Solitaire”. Och sångmässigt är det välkommet med variation till Chris ”riviga” röst som trots att den är personlig (lyssna bara på hans uttal av vissa ord) blir lite tråkig i längden. Kanske läge för en gästsångare på en stor del av nästa soloskiva?
När det gäller att spela gitarr så kan Chris spela solo- och kompgitarr av högsta klass så där finns det absolut ingenting att anmärka på. Om tre-fyra låtar på skivan varit instrumentala så hade åtminstone inte undertecknad protesterat. Skivan avslutas med en udda coverlåt; Bob Marleys ”Get Up, Stand Up”. Och visst får Chris och bandet till ett bra reggaemetalgung (!) så lite beröm får dom trots allt för ”experimentet”.
För den som söker en stabil metalskiva utan överraskningar (och då tänker jag inte på Marley-låten) så är ”House Of Insanity” att rekommendera, men för den som söker efter nya/annorlunda grepp (återigen undantaget Marley-låten) så är det bara att leta vidare. Törs man hoppas på en ny Savatage-skiva och därmed få återse Chris i sitt rätta element?
Magnus Bergström
