Själva beatet är det elementära

Tony Allen "Secret Agent" (World Circuit/Playground)
Tony Allen ”Secret Agent” (World Circuit/Playground)

betyg58                                             Release: 10 juni

Redan efter ett par rytmer har min ”afrikafunknerv” vaknat till liv. Det driv som oftast finns i afrika funk är för mig helt oemotståndligt. När ett av de mest elementära instrumenten för denna dansanta musik spelas av legenden Tony Allen blir det inte mindre vibration på funknerven. Mannen som under lång tid födde fram rytmer i Fela Kuti’s band har tidigare också gjort en hel del plattor under eget namn, med väldigt lyckat resultat, helt i klass med legenden Fela’s album.

Soundet är aningen mer putsat än det sköna skitiga 70-tals ljudet, men inte störande mycket utan känns som en mycket habil produktion. Vi får en lektion i sväng kan jag lova, där ett maklöst driv ligger till grund för otroligt sköna hängande gitarrer med släpande sångslingor tätt i hasorna. Det är sammetslent och samtidigt skitigt vilket ger låtarna ett brett spektra. Ett flertal duktiga sångerskor och sångare avlöser varandra med en total koll över läget. Vi får även hör rytmkungen själv ta ton i låtarna ”Elewon Po” samt titelspåret. Det är sexigt, förförande, avkopplande och samtidigt väldigt drivande.

Det är en suveränt skicklig orkester som har båda fötterna på jorden och inte överarbetar någonting. utan har full koll på det hela eller som man säger ”less is more”. Det sjungs på både engelska och afrikanska på plattan. Funk har ju många gånger de mest banala texterna i världen och är väl en musikstil som ofta tar upp sig själv som ämne såsom ”Let’s make it funky” eller ”God made me funky” för att nämna några. Men för denna svängiga musikstil är oftast inte texterna det mest elementära utan själva beatet. Dock var Fela och Tony ett undantag då man hade väldigt politiska budskap då man sjöng om förtrycket i Nigeria vid den tiden det begav sig. Jag har på denna platta inte brytt mig ett dugg om vad man sjunger om. Dels för att jag inte förstår språket som inte är den engelska delen, dels för att jag fastnar i det totala sväng som frambringas här och då kan man lika gärna sjunga om flygande prinskorvar och telepatiska pudlar vad mig anbelangar. Fyran som jag tänkt mig som betyg var stark, mycket stark. Den var helt enkelt så stark att det skulle bli löjligt, så här har ni en 5:a. Go Africa go!

Tomas Ingemarsson

Tags:

About The Author

admin

Other posts by

Author his web site

01

06 2009

Your Comment