Alla grisarna i spiltan
- Porkbelly Futures ”Porkbelly Futures” (Cordova Bay/Hemifrån)
Har man bestämt sig för att handla ett paket bacon på 200 gr till ett redan
fastställt pris, så går man med fördel ner till den lokala Konsumhandlaren.
Har man däremot för avsikt att handla med sidfläsk-derivat (pork belly futures)
får man bege sig ända till Chicagobörsen (Chicago Mercantile Exchange). Här
styrs priset på detta frysta sentiment som vanligt av tillgång och efterfrågan.
När då ledtrådarna som ger en förklaring till namnet på bandet har lagts ut
är man givetvis mycket intresserad av hur dom låter också. Min förkärlek till
grisfötter och blues gör att detta band känns mycket lockande. Dags att
sätta gaffeln i denna fläskkvintett.
Kanadensiska Porkbelly Futures är ett så ovanligt koncept som en kombination
av både musiker och tillika författare. Att besitta den gåvan är få förunnat.
Paul Quarrington gitarr/sång, Stuart Laughton trumpet/mandolin/gitarr, Rebecca
Campell sång, Chas Elliot bas och slutligen Martin Worthy på trummor bildar
onekligen ett mångfacetterat band.
Texterna blir genast mera intressanta då man vet att bandmedlemmarna
besitter litterära förmågor. Associationer med verk av Ernest Hemingway finns
där. Inga yviga svängar utan jordnära berättelser som alla känner igen. Förlorad
kärlek/kärlek som hittas, ensamhet, flickor med åtsittande klänningar och en
desperat kamp att få tillbaks sitt kvarglömda bowlingklot.
Jag förlåter dom för stöveltrampen på den andra sidan gärdsgården. I den
hagen där countrymusiken har sina rötter. Jag är evigt tacksam för att det finns
en ilsken gumse där som motar tillbaks alla inkräktare. Country bör man i
möjligaste mån undvika även om det är svårt då infiltrationen i blues och
även rock för den delen kan vara hårfin och svår att bemästra. Några stänk av
country får man leva med. Det är den krassa verkligheten.
Jag hör influenser av Amazing Rhythm Aces (”Bon Vivant”), Little Feat
(”Steamwhistle”) och Crosby, Stills, Nash & Young ( ”Hi, Down Honey”).
Således en mycket bra plattform att göra avstamp ifrån.
Bästa spåren är utan tvekan ”Alberta Springtime” som slår an en bluesig
oemotståndlig ton och ” Sad Old Love Affair” som trots titel gör att
man släpper alla bekymmer för vinden. Den humoristiska träffsäkerheten finns
nämligen där hela tiden. Lyssna bara på ”Handsome Devil Ray” där Qarrington
och Campell sjunger duett i en helt sanslös historia. Sångare med bra röster och
texter med roliga undertoner ger alltid extra poäng. Det bara är så.
När man lever i en stressad tillvaro, då känns det onekligen skönt att ta en
andhämtningspaus och lyssna på något riktigt avslappnande. Det är här
Porkbelly Futures kommer in i bilden.
Thomas Claesson
