nyaskivor.se

Hedningarna ”Hedningarna & ” (Hedningarna/Border)

1999 kom Hedningarnas förra skiva ”Karelia” ut! Tretton år senare har nu nästa skiva, ”Hedningarna & ” kommit! Den märkliga titeln har givetvis ett samband med gästartisten på denna skiva – den anonyme och hemlige Philemon Arthur från den lika mystiska och hemliga duon Philemon Arthur & The Dung! Hedningarna & (hemlig artist alltså)!

Mycket känns igen från förr! Tungt, vilt och spretigt och man skulle kunna kalla det hela för folkmusikpunk eller folkmusikprogg med punkattityd, eller något liknande! Inte så mycket schamantechno denna gång dock! Alla härliga och märkliga instrument som finns med ger musiken ett drag av det vilda och otämjda! Hela soundet och konceptet är uppbyggt kring äldre folkmusikinstrument och egna uppfinningar. Man får ibland känslan av att detta är någon slags punkproggig medeltida folkmusikrock som spelas långt ute i skogen, med endast troll, älvor, skogsrån, älgar och rådjur i publiken!

Sångare på just denna skiva är nykomlingen i Hedningarna, Samuel Andersson, samt veteranen Hållbus Totte Mattsson (samt gästartisten Philemon Arthur) och man sjunger rakt igenom på svenska, förutom på de återkommande instrumentala bidragen då. Enstaka sånger på svenska har ju förvisso förekommit även tidigare, men annars har ju Hedningarna tidigare förknippats mycket med kvinnlig finsk karakteristisk runosång, som de båda forna medlemmarna Sanna Kurko-Suonio och Tellu Paulastos stod för.

Den svenska texten på skivan är ofta så banal att den blir riktigt underhållande, men det står ju ganska klart att även sången endast är att betrakta som ett instrument för Hedningarna. Därför behöver man inte bry sig allt för mycket om detta, utan det är bara att acceptera att det låter som det gör och vill man ha djupare och tyngre texter att analysera, så får man helt enkelt lyssna på något annat istället!

Medlemmar i Hedningarna anno 2012 är Anders Norrudde (fiol, moraharpa, basmoraharpa, stråkharpa, svensk säckpipa, sälgflöjt, kohorn och sång), Hållbus Totte Mattson (laptop, hummel, vevlira, mandora, mora–oud och sång), samt Samuel Andersson (laptop, slagbordun, oktavfiol, basmoraharpa, tamburin och sång).

Tre gamla Philemon Arthur & The Dung-nummer, samt ett nytt, är med på skivan, och alla dessa ytterligheter i musiken förenas i en härlig musikalisk samklang! Av de femton olika spåren är ”Tjuren”, ”Morafjälls”, ”Träslöjden”, ”Vem är jag”, ”Mycket vill ha mera”, ”Torget”, ”Hedersmannen”, ”Men va fanken”, och ”Hejsan svejsan” de allra bästa!

Den härligt bluesmunspelsgungande låten ”Hejsan svejsan” med Philemon Arthur på leadsång är ju bara för härlig, trots sin idiotiska nonsenstext, eller kanske just därför! Alla låtar på skivan håller en bra nivå och det finns egentligen inga dåliga låtar på denna skiva, några är bara lite bättre än de andra. Utgångspunkten är då givetvis då att man redan sedan tidigare gillar Hedningarna och deras medeltida urskogspunk försedd med vild folkmusikskrud!

Förmodligen är detta en skiva som man antingen älskar eller hatar! Själv älskar jag denna skiva för att den är så annorlunda!

Roger Skoog

The Decemberists ”We all raise our voices to the air” (Rough Trade/Border)

Decemberists album ”The King Is Dead” drabbade cd-spelaren på vårvintern 2011 och har hängt med sedan dess. Nu är det dags för en livedubbel med detta Portland-baserade band som ofta låter mer engelskt i mina öron – än amerikanskt.

Den ständiga frågan som dyker upp när det gäller liveplattor är hur nödvändigt det är, för oss som inte var där och inte kan känna stämningen och musikens magiska vibrationer fortplanta sig genom kroppen. Musiken är genomgående alldeles utmärkt, men när det blir mellansnack, skämt och annat glam så tappar ofta musikupplevelsen fart och man sitter bara och väntar på nästa låt. Detta kan man stå ut med på grund av att Colin Meloy har en sån låtskatt att gräva ur och det låter så bra om bandet.

Större delen av alla kanonlåtar från The King… finns med i  utmärkta liveversioner. Rise To Me, Down By The water, All Arise, This Is Why We Fight och många, många fler av Colin Maloys låtar har så starka melodihakar, så de sitter lika säkert fast som en säkerhetsnål i en övervintrad punkares kind. Livedubbeln kan också fungera som en bra inkörsport för den som vill stifta närmare bekantskap med ett band som förenar pop och modern folkmusik med osviklig känsla och sväng.

Bengt Berglind

Vilde ”Trollstigen” (W Rec/Naxos)

Vildes motto får en direkt att dra på smilgroparna och efter att ha lyssnat igenom deras debutalbum Trollstigen så inser man att mottot enkelt sammanfattar vad det hela handlar om; smittande spelglädje och folkmusik med en rad sköna influenser från andra musikstilar. Vilde är en folkmusiktrio från Uppsala som har den till synes lite udda sättningen akustisk gitarr, klarinett och nyckelharpa. Men det är just denna sättning som bidrar till det sound som gör Trollstigen till en lysande skiva. De lyckas fånga lyssnaren och gör folkmusiken lätt att ta till sig även för den ovane folkmusiklyssnaren, samtidigt som de utmanar lyssnaren genom att tänja på gränserna för hur folkmusik ”brukar” låta.

Bandnamnet är mer än passande till denna energiskt glädjespridande trio som består av Nisse Blomster (gitarr), Erik Larsson (klarinett) och Rikard Engblom (nyckelharpa). Deras olika bakgrunder bidrar mycket till deras sound. Förenklat kan man säga att Blomster står för rock- och blueselementen, Larsson för jazzen och Engblom för folkmusiken, delvis pga den charm som bara en egenhändigt byggd nyckelharpa kan frambringa.

Stormyren, Baconschottis, Trollstigen och Moll-Ala är bara några av de självklara höjdpunkter som detta mångfacetterade album har att bjuda på, ett album där covers och traditionella låtar blandas med de egna kompositionerna Baconshottis, Trollstigen, Dynamit’n och Vals i vinternatten. På låten Skojarvalsen gästar även dragspelaren Bengan Janson.

Vildes främsta styrka är att de är en förbluffande bra liveakt, helt enkelt pga av att de inser kraften i att kunna spela dynamiskt samt att de är mycket skickliga instrumentalister med en otrolig känsla för samspel. Efter en Vildespelning är det just energin och spelglädjen som smittar av sig. Så håll ögonen på detta band och missa inte nästa gång de spelar nära dig.

Trollstigen är ett mycket starkt debutalbum från Vilde som ger en aning om hur deras utomordentliga liveframträdanden kan låta.

Rickard Engström