Även i helvetet finns det medlidande
Electric Wizard ”Black masses” (Rise Above/Sound Pollution)
Electric Wizard härskar i en fjärran värld långt ifrån all ära och redlighet. I
sitt satanistiska herravälde finns det inte någon ljuskägla som når ens den
minsta vrån av verkligheten. Det som predikas här kan mycket väl vara delar av
Nostradamus återfunna profetior. Det kan också vara en hoper med rappakaljor
hämtade från drogrelaterade tidskrifter .
Den demoniske frontmannen Jus Oborn (sång/gitarr) bördig från Dorset UK (vilket
förklarar en del) driver på sina undersåtar med idoga kraftuttryck. De
onyanserade krypterade satansverserna släpps fria utan fördomar och
underkastelse.
Är det en samling Cro-Magnons som kommer ut från sin grotta? Är det Lucifer och
hans vänner på väg till en ohelig svart mässa?
Ni hälsas välkomna till den värsta mardrömmen i era liv. Gudfäderna till stoner
doom har något att förkunna. Universums hårdaste band lämnar ingen nåd. Pandoras
ask har öppnats och självaste helvetet har brakat lös på jorden.
I ’Venus In Furs’ avgudar Zodiaken nattens drottning. Liz Buckingham (gitarr)
förmedlar rifforgier som inte bara är onormalt nedstämda utan också ogudaktigt
böjda. Det skulle vara svårt att få fram sådana besvärjelser om man inte vore
besatt av djävulen själv.
Under framförandet av ’Night Child’ är känslan av att dras in i ett svart hål
överhängande. De kalla ögonen ser den hopplösa dödsdansen där kokainet och
förgängligheten fyller gatorna. Det är mycket nära till en reaktion som i värsta
fall leder till total paranormal reinkarnation. Den inbyggda melodin frälser
dock för stunden och attackerna från demonerna avvärjs temporärt.
Den psykiska projektionen i ’Patterns Of Evil’ bekräftar att man står med
fötterna vid avgrundens rand. De morbida harmonierna pulserar. Det råa analoga
soundet är återfunnet. Känslan av att vara en borttappad relik från det tidiga
70-talet är bekräftad. Föreningen av Black Sabbath och Satan själv mitt under en
brinnande LSD-tripp är ett faktum.
Under ’Scorpio Curse’ försöker Oborn att få tonerna att hänga kvar så länge som
möjligt i luften, men rösten är begravd djupare än någon kunnat förutse. De
suggestiva, hypnotiska domedagsriffen gör att man hamnar i trans. Det är det
bästa spåret enligt min åskådning.
Det som trots allt gör Electric Wizard tillgänglig för gemene man -mitt i all
svartkonst- är kombinationen av de verkligt underbyggda melodierna och de
bombastiska riffen. Förmodligen är de bäst i sin genre. Den enda som skulle
kunna matcha den elektrifierade trollkarlen är möjligtvis den mytomspunne
skogsdvärgen Orange Goblin.
Det går alldeles utmärkt att lyssna till obskyr doom metal även om man inte har
utmanande tatueringar eller suspekta piercingar. Lita på mig. Var lugn. Det är
inte så farligt som det låter. Det är bara djävulskt bra.
Thomas Claesson
