Känns som jag varit med om något hemskt
- Marduk ”Wormwood” (Regain/Warner)
Som jag har längtat efter Marduks nya. Det tog tre veckor för Posten att hitta min nya brevlåda, och under tiden kunde jag bara lyssna och bygga upp förväntningarna via några av låtarna som ligger uppe för lyssning på bandets MySpace-sida.
Vad jag trodde om ”Wormwood” var inte i närheten av vad jag nu fick höra; plattan skiljer sig från alla andra Marduk-plattor på många sätt. Istället för kanoner, maskingevär och pansarvagnar, som man så ofta får höra mellan låtarna, hör jag istället kyrkklockor och andra rysliga oljud – som ibland nästan kan uppfattas som EVP-upptagningar. Som om de försöker få självaste satan att medverka på inspelningarna. För visst är detta en mörk och brutal skiva.
Wormwood som på svenska blir malört, är taget från uppenbarelseboken och är namnet på en stjärna som brinnande föll ner på en tredjedel av floderna och vattenkällorna på grund av att den tredje ängeln blåste i sin basun. Vad vill detta säga om Marduk? Jag tycker att de har riktat in sig mer på det vanliga temat i black metal istället för det mörker som människan så ofta orsakar själv med egna händer som krig och jävelskap.
De låtar jag gillar mest är Funeral dawn, Into utter madness och Chorus of cracking necks. Det är en orgie i sprutande lava och tunga nackbrytande riff. Det här är ett Marduk-verk som jag verkligen tycker om; det är aningen nytt och aningen gammalt och alldeles underbart. Efter 40 minuter så avslutas hela cermonin med en rafflande melodi och med orden att du för alltid kommer att bära på skammen som ett klädesplagg och som ett plagg kommer du att kastas in i domedagen. När sista tonen på alstret tonar ut så känns det som jag varit med om något riktigt hemskt.
Tony Sundberg
