Fenomenet fortsätter
Phenomena ”Awakening” (Escape/Sound Pollution)
Första Phenomena-albumet under ledning av Tom Galley från 1984 är en kultklassiker av rang inom aor-genren. Den då neddekade f.d. Deep Purple-sångaren och basisten Glenn Hughes gjorde här några av sina bästa insatser någonsin och ren och skär magi uppstod. Uppföljaren Phenomena II: Dream Runner från 1987 är också en klassiker att räkna med. Själva idén med Phenomena var konceptalbum med inplockade konstellationer med supergruppstatus där t.ex. nämnda Hughes men även bl.a. Brian May (Queen) och John Wetton (Asia)var involverade. Det har därefter kommit ytterligare en handfull album under namnet Phenomena med fötterna löst rotade inom konceptramen och med varierande (läs ojämn) kvalitet.
På nya albumet Awakening sjunger bl.a. Terry Brock (Strangeways) och James Christian (House of Lords) – men det är Lee Small (Shy)på låtarna ”Smash It Up” och ”How Long” som är det starkaste kortet här och som också har en röst som är kusligt lik Glenn Hughes pipa. Albumet drar lite mer åt metal än föregående plattor och koncepttanken är i princip borta. Detta är helt ok bruksmusik, men förstås inte i nivå med de första stilbildande verken i katalogen.
Henric Ahlgren
