Sammetsmjuka arrangemang
I butik: 2 mars
Om det är någon i dagens skivindustri som jag tycker är värd en liten fet hit och en framskjuten plats på topplistorna är det Ron Sexsmith. Denna till synes genomsympatiske kanadensare som producerat trivselpop och rock på elva tidigare album har nu kommit till dussinet fullt med Bob Rock-producerade LPLB.
Fortfarande är det den välproducerade melodiösa musiken som är ett kännetecken för Ron Sexsmiths låtskivarpenna. Hans låtar bär spår av den engelska låtskrivartradition som kännetecknar den melodiöse Paul McCartney och Elvis Costello. Men man kan också spåra influenser av Buddy Hollys tidiga popballader i Rons låtar.
Man kanske skulle ha trott att producenten Bob Rock med ett hårdrocksförflutet hos bland andra Metallica skulle ha försökt att tuffa och stöka till ljudbilden när han nu hade chansen, men icke så.
Det är fortfarande ett klassiskt poplåtsnickeri inbäddat i sammetsmjuka arrangemang som dominerar detta album. Det skulle sitta som ett smäck i någon amerikansk tv-serie eller romantisk komedi när slutexterna rullar. Inte ett öga skulle vara torrt i salongen och Ron Sexsmith skulle få chansen att skratta hela vägen till banken.
Av albumets fjorton spår kan man plocka vilket som helt för detta ändamål.. Det är väl det som är Ron Sexsmith styrka och svaghet som låtskrivare.
Bengt Berglind