Nära en total katastrof
Brian Setzer ”Setzer goes instru-MENTAL” (Surfdog/Playground)
Brian Setzer är mest känd som sångare och gitarrist i rockabillytrion Stray Cats som gav ut ett antal skivor mellan åren 1981-93 och låtar som ”Runaway boys” respektive ”Rock this town” är säkert bekanta alster för många!
Brian Setzer gav ut sitt första egna album redan 1986 (The Knife Feels Like Justice) och han har även under åren gett ut ett antal album med gruppen The Brian Setzer Orchestra. En grupp som tydligen spelar någon sorts upprockad storbandsswing (!), vad detta nu är för något?
Albumet ”Setzer goes instru-MENTAL” är ju givetvis, precis som titeln påskiner en instrumentalskiva! Och en skiva full med instrumental rockabilly och rock’n’roll? ELLER? Nej, så är det inte riktigt! Måste erkänna att jag inte har följt Setzers karriär under de senaste 20 åren och jag blev faktiskt lite förvånad när jag lyssnade på skivan!
Det börjar ju förvisso hyfsat med lite lätt tillbakalutad jazz/bluesbetonad rockmusik, inte bra, inte dåligt, sedan blir det någon sorts gitarrjazz, följt av diverse countryjazz, jazz, popjazz, jazzig rock, samt lite bluesstänk här och där, samt xylofon och hela kittet! Pust och stön!!! Några få rockiga alster finns förvisso på skivan, men dessa är verkligen i minoritet.
Någon låt påminner bitvis nästan om signaturmelodin till ”Bamse-världens starkaste björn”, fast mycket, mycket sämre! Men efter halva skivan tar mitt tålamod slut och då vill man nästan rusa iväg efter en hammare och slå sönder hela skiten, för att sedan spola ner resterna av skivan på toaletten!
Ibland tror man nästan att den stackars Brian Setzer har fastnat med fingrarna i gitarrsträngarna och inte kommer loss! Det är ett fruktansvärt plinkande och varje låt låter nästan som något slags improviserat gitarrsolo, någon slags gitarrterapi för att jaga bort alla andra i närheten! Det är omöjligt att artbestämma denna produkt, men genremässigt är det mer bluegrass och jazz, än rock!
Skivan är i mina öron nästan en total katastrof, men några få låtar håller ändå en godkänd instrumental (rock)standard! Låtar som ”Blue moon Kentucky”, Go-go-Godzilla” och Hot love” får godkänt! Resten är öronmässigt kräkmedel och meningslös gitarronani utan vare sig mål eller mening! Det spretar och segar så att man nästan får ett psykbryt! Setzer kör intrumentalt, och vi andra önskar att han inte gjorde det!
Roger Skoog