Thrashveteraner i modern kostym
Det kan inte vara lätt för ett band att vara mest känt för att ha haft Jason Newsted (ex-Metallica) i bandet, något som dessutom ligger lååångt bak i tiden. Extra uppfriskande då att deras tionde skiva The Cold inte låter som förr utan är ett skolexempel på modern metal. På gott on ont…
Om det är bra eller dåligt med en modernare kostym? Det är förstås upp till varje enskild lyssnare: vill man ha det som vanligt så är det inte bra, men vill man ha förändring så är det bra – svårare än så är det inte.
Ett snyggt pianointro och ljudet av en huttrande man på inledande Hypocrite skapar en fin stämning. Låten som sådan har en mycket cool refräng och sköna taktbyten, men till en början (obs! till en början) tycker jag att den innehåller för många moderna inslag (exempelvis ”rensång”).
Titelspåret The Cold är 7 minuter och 18 sekunder som (också) blandar olika metalstilar. Vid första lyssningen skydde jag den som pesten, men den har nu växt till att vara en av skivans bästa låtar. Märkligt…
Det enda låtmässiga minus jag kan komma på är att det är liiite för mycket ”rensång” på skivan, men det är egentligen en anmärkning i marginalen.
Ljudbilden är passande ”mörk” och det är glädjande att basen tillåts ta stor plats i ljudbilden = det låter ”fetare”. Individuellt ger jag mest beröm till sångaren Eric A.K., som har ett brett register men ändå låter klart bäst i sina aggressivaste stunder. Men även det variationsrika gitarrspelet får många plus i kanten.
Det viktigaste jag kan säga om The Cold är att den som lyssnar ska ha ett öppet sinne och gott om tid att lyssna in sig ordentligt. Jag trodde förresten inte att Relentless Retribution (Death Angel) skulle överträffas när det gäller ”thrashcomebacker” men this is it. Fascinerande att en skiva som betygsmässigt ett tag var en tvåa slutar på fyra…
Magnus Bergström