En oväntat lyckad aha-upplevelse
Jag minns när jag på 80-talet besökte den lokala skivbutiken. Den var bokstavligen tapetserad med vinylomslag. På en av väggarna trängdes nyheterna och jag kommer ihåg att jag stod och lyssnade på den där A-ha-låten med den snygga MTV-videon. Nu 25 år senare kan jag knappast skryta med att jag troget har följt bandets karriär genom åren; givit dem en ärlig chans. För mig har A-ha aldrig varit ett album-band. Med nya ”Foot of The Mountain” bevisar de att jag hade fel. De kan mer än att bara göra några enstaka singlar och den här skivan håller överraskande nog rakt igenom. Det är synthigt melankoliskt, det doftar Depeche/Pet Shop Boys men det blir aldrig töntigt. Jag kan inte låta bli att tänka på låten ”Come Undone” från Duran Durans ”Wedding Album”. Lyssna på den och du får en hyfsad bild av hur dagens A-ha låter. Tyvärr så kommer nog publiken svika ändå. Det här är ju inget Coldplay-album, även om likheterna är fler än olikheterna mellan de båda banden.
Bästa spår: The Bandstand
Peter Dahlén