Stabil 80-talshårdrock utan överraskingar
Om jag omedelbart skriver att Heads Will Roll innehåller stabil 80-talshårdrock med påtagliga Iron Maiden-influenser och en liten dos Helloween, så behöver jag knappast beskriva musiken ytterligare eftersom ”alla” omedelbart vet vad det handlar om. Jag går alltså direkt på väsentligheterna:
Bra låtar är Livin’ Without Fear (fartfylld), Phoenix On Fire (tung och med attityd), Neverending World (med skivans bästa refräng), Rebel Ride (med stark 80-talskänsla) och Quest For Hades (i klassisk Iron Maiden-stil).
Mindre bra låtar är Blade Of Katana och Heart Of Tokyo som båda har alldeles för tralliga och tjatiga refränger.
Musikerna hanterar instrumenten alldeles utmärkt och det enda minus jag hittar när det gäller individuella prestationer är att den ibland lite väl ljusa sången tenderar att bli enformig/tjatig.
Det är också värt att notera att med tanke på musikstilen och på att två av låttitlarna innehåller passningar till Asien så kommer Katana säkert att gå hem i stugorna där borta.
Produktionsmässigt låter det mycket bra och det vore ärligt talat konstigt annars, i och med att skicklige Andy La Rocque står som producent (en kvalitetsstämpel så god som någon). Men någon milstolpe i hårdrockens musikhistoria – som skivbolaget skriver – är inte Heads Will Roll. Däremot är den bättre än en hel del annat där ute, men också sämre än en hel del annat där ute. Alltså ingen fågel eller fisk, utan mittemellan.
Med andra ord en bra skiva för hårdrockare som inte vill ha några överraskningar.
Magnus Bergström