Chips bitar går inte av för hackor
I höstas kom det tre samlingsalbum med Chip Taylor. Först hans tidiga produktioner på en dubbelsamling kallad Yonkers NY. Sedan The New Bye And Bye med flitiga duettkompisen Carrie Rodriquez, och här till sist John Wesley Days: Best of Chip Taylor 99-10. Vilket album du sedan väljer är en smaksak. JWD ger en mycket bra bild av Chip som artist, dels på egen hand men kanske ändå mer som duettpartner. Carrie Rodriquez finns med på hela tio spår. Lucinda Williams, John Prine , Gay Clark, PP Arnold och Jill Johnson tillhör skaran av Chips duettpartners.
Men Chip Taylor ensam vid micken går heller inte av för hackor, som när han i soulcountryfärgade If I Stop Lovin’ You bjuder på intimitet och en fängslande känsla som sångare, som färgats av alla år som liveartist.
I Black and Blue America och New Song Of Freedom är han en utmärkt egensinnig historieberättare mitt i den amerikanska drömmen. På duettfronten måste jag än en gång påminna om samarbetet med Carrie Rodriquez som är bedårande på alla sätt. Kolla in The New Bye And Bye. Sedan är det bara att önska att Chip Taylor och Lucinda Williams gör ett album tillsammans, för Could I Live With This, en av deras två duetter på detta dubbelalbum med 37 spår, är himmelsk. Jill Johnson är bra hon också men här snackar vi klasskillnad. Stor skillnad. Så nu är det bara att gå till din lokale skivhandlare (jo, jag vet det finns inga kvar, men…..) och säga som vi gör i Värmland ibland , – Chip ! Chip !
Bengt Berglind