Dödsmetall utan finess
Detta är ett band som jag aldrig hört talas om så det var lite intressant att kasta sig in i albumet Invidious Dominion utan någon relation till bandet. Skivan börjar ganska bra med introt på United Hate, men låten blir tyvärr tråkig ganska fort. Och det sorgliga är att det fortsätter i samma stil skivan ut. Det finns endast ett fåtal riff som känns bra, trummorna möljer mer än ”förgyller” musiken. Sångaren gör heller inte saken bättre, en dålig röst som blir tråkig i längden.
Jag minns när jag först hörde denna typ av musik för många år sedan, då blev jag mest fascinerad över att de kunde spela så fort (visst, Slayer spelar också fort men de kör inte med blastbeat). Men med mera kött på benen inom denna genre så har jag nu blivit mera kräsen eller förstående för vad som kan göra det så bra. Det räcker inte med bara fart, och tyvärr är det nästan det enda som Malevolent Creation har. Jämfört med Bloodbath, som är ett av mina favoritband bland dödsmetallen så har Malevolent inte mycket att erbjuda. Jag måste också berätta att jag inte ens la märke till att det bytte låt när jag lyssnade på skivan. Så monotont och repetitivt kändes det vid de första genomlyssningarna.
En ljusglimt på skivan är Target Rich Environment som drar igång med ett riktigt härligt intro, som senare övergår i mer mangel tyvärr, men den känns ändå något starkare än övriga låtar.
En sammanfattning är att detta är brötig musik som inte utmärker sig från mängden, betyget blir 1 ½ djävulshorn. Jag är helt förbluffad över att detta skulle vara bandets elfte studioalbum, jag förstår varför de aldrig nämns bland de stora namnen i genren. Det är ett album som inte ger något nytt till genren, utan bara mer oljud.
Martin Engström