En superstjärnas lekstuga
Vince Neil (Mötley Crüe) är en superstjärna av stora mått och Tattoos & Tequila är hans lekstuga. Han har samlat ihop några av sina vänner (Dana Strum, Jeff Blando och Zoltan Chaney) och spelat in sina egna favoritlåtar = roat sig kungligt och släppt första soloskivan på många år.
Resultatet då? Hmmm, ja, det finns två anledningar att kolla in skivan och det är rockiga titellåten Tattoos And Tequila och balladen Another Bad Day. Sistnämnda ratades av Mötley Crüe då man spelade in New Tattoo, vilket helt klart var en miss för den är riktigt bra.
Vid närmare analys kan konstateras att också tre av coverlåtarna sticker ut från mängden:
Nobody’s Fault är den bästa version av låten jag hört förutom Aerosmith-originalet. Bra jobbat!
Beer Drinkers And Hell Raisers passar alldeles perfekt för Vince, i och med att den textmässigt är som en beskrivning av hans (tidigare?) levnadshistoria. Musikaliskt låter den som den brukar/ska göra, alltså som den högklassiga rocklåt det är. Att den ligger sist på skivan som bonusspår är märkligt.
Viva Las Vegas är – enligt mig – en tråkig låt redan i original och inget som ska förknippas med hårdrock. Och i Vince tappning är den direkt pinsam att lyssna på. Jag kan i och för sig tänka mig att låten kändes given på skivan med tanke på att Vince bor i Las Vegas och – troligtvis – ser sig själv som en stor entertainer á la Elvis Presley. Men nej… Usch!
Produktionsmässigt blir det plus i kanten för den sköna ”in your face”-känslan. När det gäller Vince röst låter som den brukar, det vill säga lätt ansträngd och antingen tycker man om den eller inte.
Är skivan värd att köpa? Jadå, för den som gillar Mötley Crüe och/eller Vince är det självklart att ha den i samlingen. Men ”standardhårdrockaren” klarar sig nog lika bra utan.
Magnus Bergström