Man lyssnar och njuter med ett vidöppet musiksinne
Står du som jag ibland framför skivhyllorna och inte har en aning om vad du tycker om att lyssna på just då. För det ska ju passa in med tanke på väderlek, årstid, sinnesstämning, tid på dygnet och kanske också sällskap. Suckar du då djupt och plockar fram något som du lirat ettusenfemtioåtta gånger tidigare. I mitt fall kan det då bli Van Morrisons Moondance eller Dylans Mercy.
Har du hamnat i denna situation och behöver ett bra alternativ. Införskaffa Carolina Cholate Drops. Denna trio som består av unga afro-americaner tar dig med på en resa tillbaks till den amerikanska södern för många månar sedan. Musiken är helakustik med banjo, fiol och gitarr i förgrunden och skulle kunna vara ett nytt soundtrack till en fortsättning på filmen O brother where art thou. Det svänger ordentligt om musik från förr tänker man och blir kanonlurad då man upptäcker att CCD smugit in en R&B hiten Hit Em Up Style i oldstringbandförklädnad. På ett likande sätt gör de också med Tom Waits Trambled Rose. Mellan dessa väver man i jiggar, folkmusik ballader och en accapellalåt som kunde härstamma från Old England. Eller kanske är den nyskriven? Så fortsätter det hela albumet igenom och man lyssnar och njuter med ett vidöppet musiksinne.
Bengt Berglind