nyaskivor.se

Kiss ”Destroys Anahem ´76” (Universal)

Fredag 20 augusti 1976 betyder väldigt mycket för väldigt många av Kiss fans.

Den dagen klev nämligen de fyra sminkade hjältarna upp i sina platåskor på gigantiska Anaheim Stadium i Kalifornien inför drygt 42.000 personer.

Bob Seger, Ted Nugent och Montrose hade värmt upp publiken som var redo att ge sig hän i Kiss rock ’n roll-kyrka under ledning av ”predikanten” Paul Stanley. Det är tydligt att Paul nu har blommat ut och förvandlats till en av rockens allra största frontmän med en förmåga att få publiken att lyda hans minsta vink.

Att Kiss redan så tidigt i karriären uppträdde som huvudakt inför en storpublik – där och då den största i deras karriär – ger uttrycket snabbt jobbat ett ansikte. Bara tre år tidigare spelade de för sina vänner i sunkiga klubbar i de ruffigare delarna av New York City med omnejd.

I efterhand har myten kring denna konsert antagit enorma proportioner och är dessutom högst troligt den av alla deras konserter som det har gjorts flest bootlegutgåvor av.

Upptäckten av den här professionella konsertinspelningen – som aldrig någonsin har sett dagens ljus – under hela 50 år (!) har inte utan orsak kallats en ”holy grail”.

Lever den upp till allt snack då?

Svaret på den frågan är ett rungande ja.

Destroys Anahem ´76 är något så unikt som en liveskiva som inte bara låter bra; den är verkligen live utan studiopålägg* och det är svårslagen i mina öron. Men så var jag besatt av att samla livekassetter i min ungdom vilket möjligtvis höjer betyget en smula…

Eddie Kramer har rattat till ljudet baserat på multi track-inspelningarna som gjordes den dagen. Han är mannen bakom flera klassiska liveskivor men han även trampat i klaveret ett par gånger, i synnerhet när det gäller publikljud. Här har han glädjande nog hållit fingrarna i styr såvitt jag kan bedöma. Bra jobbat!

Vi får 14 numera klassiska Kiss-låtar plus tre soloinslag även om Gene Simmons basmuller och Paul Stanleys klinkande knappast kan kategoriseras som ”riktiga” sådana. Men att höra både Peter Criss och Ace Frehley på toppen av sina förmågor är störtskönt.

Det är kul att idag tänka på att många av låtarna var långt ifrån klassiker denna varma sommardag i Kalifornien. Flera av dom var så pass nya i låtlistan att de inte riktigt satt sig spelmässigt, vilket ger skivan lite extra charm.

För den som inte har varit bootlegsamlare och/eller läst på om Spirit of ´76-turnén ser det säkert helt knasigt ut att de två första extranumren var Deuce och Firehouse. Men det var så låtlistan såg ut just då.

Deuce är svängigare än någon tidigare eller senare med en tokladdad Gene bakom mikrofonen och även Firehouse levereras optimalt med ett aningens högre tempo som passar låten som hand i handske.

Men det är Let Me Go, Rock ’N Roll som ger mig extra mycket ståpäls. Hela bandet spelar som att deras liv hänger på deras insatser där och då. Svängigt!

Extra plus även till God Of Thunder som framförs i sitt optimala tempo, det vill säga ungefär mitt emellan studio- och Alive II-versionerna. Demoniskt är ordet.

Hela härligheten är förpackad i ett omslag som är hur läckert som helst och jag har svårt att tänka mig någon som kan klaga på det. En läcker poster ingår också.

Att skivtiteln är snodd rakt av från ovan nämnda bootleginspelningar är en kul blinkning till alla fanatiska samlare och känns som ett ovanligt kul grepp för att komma från Kisslägret. Guldstjärna för det i min bok.

Vad mer finns det att säga? Inget.

I skrivande stund känns det som att Universal får svårt att toppa det här skivsläppet (deluxeboxar undantagna).

Med det sagt finns det förhoppningsvis ytterligare några livejuveler i musikvalvet. Kanske stadiumspelningen i Sydney 1980 eller varför inte klubbgiget på Ritz i New York City 1988?

Eller kanske något vi inte ens kan drömma om i våra vildaste fantasier…

Magnus Bergström

*Producenten Eddie Kramer har utan tvivel ”mixtrat” med publikljudet samt höjt eller sänkt vissa instrument och/eller sång i ljudmixen där han ansett det nödvändigt. Men ingen i bandet har varit inne i studion och ändrat något i efterhand, om det inte gjordes redan på 70-talet vilket är osannolikt.