Konsekvens och kalkon

anvil

Anvil ”Pounding the Pavement” (Steamhammer/Border)

Jag gillar konsekvens och om något band kan sägas vara konsekventa så är det Anvil. Tre ord i titeln på skivan ska det vara. Även musikaliskt har de alltid varit konsekventa, vilket kanske inte alltid varit till deras fördel. Missförstå mig rätt. Jag gillar Anvil och har den största respekt för deras konsekvens, men det finns en orsak till att de aldrig slagit igenom stort: låtarna är, med vissa undantag, helt enkelt inte tillräckligt starka. Hjärtat finns där och hantverket är stabilt, men ofta saknas det där lilla extra.

Det börjar bra med ett tungt midtemporiff i Bitch in the Box följd av ösiga Ego, en knappa tre minuter lång käftsmäll, men sedan går det tyvärr utför. Doing what I want är en högst ordinär låt som dessutom irriterar mig oerhört med datorrösten som dyker upp i refrängen och Smash your Face är trots sin tyngd inte mer än okej. Den instrumentala titellåten tillhör skivans höjdpunkter och får skutan på rätt köl igen innan den kapsejsar fullkomligt. Rock that Shit är en synnerligen tråkig och tafflig rock’n’rollåt som skulle sänka vilken skiva som helst, så efterföljande Let it Go är i sammanhanget som oxfilé efter en bajskorv.

Även om jag som filmnörd applåderar såväl valet att skriva en låt baserad på Robert Flahertys legendariska dokumentär Nanook of the North (1922) som Anvils sociala patos att som europeiska kanadensare lyfta fram de kanadensiska inuiterna så faller låten platt. Den närmsta jämförelsen är Spinal Tap’s vulgärt svulstiga mästerverk Stonhenge. Kalkonvarning, helt enkelt.

Tack och lov följer en rökare i form av Black Smoke, tätt följd av lite släpiga World of Tomorrow. Även den en rätt okej låt. Avslutande Warming up duger, men inte så mycket mer. Inte heller rätt tråkiga bonuslåten Don’t Tell me är något att hänga i julgranen.

Summa summarum finns det några bra låtar på Pounding the Pavement, några okej låtar men också ett par riktiga bottennapp. För vilja, jävlar anamma och kärlek till metal förtjänar Anvil 5 av 5, men den här skivan är inte en av deras bästa, så tyvärr blir betyget betydligt lägre än så, men skit i det och köp skivan ändå. Anvil förtjänar allt stöd oavsett vilket betyg deras skivor får av griniga recensenter.

Jonas Andersson

About The Author

admin

Other posts by

Author his web site

19

01 2018

Your Comment