Industriell black metal som tänjer på gränserna
Småäckliga introt ”I” innehåller inte bara ljud från instrument utan också från insekter… Sedan öser det igång med vindsnabba ”II” som kör över allt i sin väg likt ett höghastighetståg ur spår.
Snabb som få är också ”III” men stannar också upp ibland och kryddas av finfina keyboardtrudelutter. Skivans bästa låt i konkurrens med ”V” som – åtminstone inledningsvis – är rena rama gothlåten.
Överhuvudtaget känns det som att Aborym har målsättningen att tänja på black metal-gränserna. Med en stor portion industriella inslag. Till viss del lyckas man också med det. Inte minst när det gäller den väl avvägda mixen av ultrasnabbt med growlsång respektive mycket långsamt med pratsång. Ordet progressivt är i dessa dagar ett slitet uttryck för att beskriva musik, men som alla hårdrockare vet så har italienska band en förkärlek för just progressiva inslag och Aborym är inget undantag. Lyssna bara på avslutande ”X”: det händer mycket under 14 minuter och 36 sekunder.
Att hitta likheter med andra band är inte det lättaste, men ett namn som dyker upp i skallen är Cradle Of Filth (men personligen föredrar jag Aborym).
Det som fäller plattan i kampen för att nå högst på black metal-tronen och därav vara djärvast av dom alla, är det faktum att helhetsintrycket är alldeles för splittrat. Bättre lycka nästa gång… Att bandet har förutsättningar för stordåd är det nämligen ingen tvekan om.
Magnus Bergström