Copy/paste/waste
Detta band med ursprung i Västmanland var sannerligen ingen njutbar lyssning.
När det ändå har lagts ner så mycket arbete av en grupp ambitiösa musiker blir
man häpen av att det mynnar ut i något så totalt intetsägande.
Att ha Def Leppard som förebild betyder att man har ett negativt saldo redan
från början. Jag har aldrig förstått originalets storhet och detta förtydligas
senast på SRF 2008 då en skara tappra åskådarna blev översköljda av skurar med
dåliga vibrationer. Nu finns det alltså en kopia som inte bara vill låta som DL
utan även gör det.
Kära Örebroare hmm.Jag menar kära Västeråsare: Det här är ingen stor dag för
gurkans hemstad. Ett band måste ha en egen själ, åtminstone en liten nyans som
gör att man känner att de har något eget. Vill man höra cover-band så kan man ta
en käpp och slå på en buske var som helst, så kommer de fram i strida strömmar.
Denna skiva kommer att vara totalt bortglömd när sista spåret har tonat ut.
Dessutom får man uppsöka ett fristående apotek och försöka bota den begynnande
huvudvärken.
För alla anhängare av Def Leppard så är detta om än inte en våt dröm så
åtminstone en förenklad ”replica”.
För alla oss andra vill jag rekommendera att uppsöka ett centralt beläget
gathörn. Då finns nämligen en möjlighet att man få höra ett fordon som är
utrustat med V8-motor. Inte så lätt så här års visserligen, men har man tur så
passerar förr eller senare en Van eller Pickup. Den musiken ger åtminstone några
sekunders lycka vilket är betydligt mer än Grand Design skapar med sitt nötande
maskingnissel som närmast påminner om en havererad tändkulemotors entoniga dunk,
dunk, dunk.
Thomas Claesson