Griper aldrig tag på riktigt
Ibland kan innehållet på ett album vara habilt och nästan hur säkert som helst. Men ändå griper det aldrig tag på riktigt. Musiken och texten flyter förbi och inget händer när man lyssnar. Detta är precis vad som händer när nya albumet med Beth Hart fyller rummet. Hon har en sträv skön röst som många skulle ge sina tonsiller för.
Musikerna gör också sitt jobb, kompetent och fullt godkänt. Låtarna lunkar på, de flesta i mediumtempo och man tror att man ska komma ihåg en melodislinga efteråt, men icke. Det skulle i så fall vara Life Is Calling eller Drive som har bra verser men sen så händer det ingenting i refrängen, vilket förmodligen är meningen. Så denna gång ger jag upp. Beth Hart får gärna en ny chans en annan gång.
Bengt Berglind