Majestätiskt låtgodis utöver det vanliga
Ghost ”Meliora” (Reactor/Universal)
På ”spökrockarnas” tredje skiva sitter kostymen precis som den ska. Inte för att det var något fel på vare sig debuten Opus Eponymous (2010) eller ”den svåra andraskivan” Infestissumam (2013). Det är bara det att Meliora är ett mästerverk med extra allt.
Med erfarenheterna från tidigare alster och med den av flera bandmedlemmar uttalade målsättningen att – som på debuten – låta gitarrspelet få mer utrymme, har producenten Klas Åhlund fått Papa III och de namnlösa gastarna att nå sin fulla potential. I huvudsak tack vare ett jämnstarkt låtmaterial och en ”äkta” ljudbild med tidigare nämnda gitarrspel mer i fokus.
Hela härligheten är makalöst välgjord in i minsta detalj; skapad med lika delar hjärta och hjärna. Kärleken till hantverket och den individuella skickligheten delar kamratligt på utrymmet.
Ghost tillhör den lilla skara av artister som har en makalös förmåga att sätta fingret på pulsen och ge fansen det de vill ha.
Inte en enda låt faller ur ramen och de klockrena betygsfemmorna är: Spirit, Cirice, He Is, Absolution och Deus in Absentia.
Inte långt efter kommer de här starka betygsfyrorna: From the Pinnacle to the Pit, Mummy Dust och Majesty.
Av dessa är majestätiskt vackra Cirice i en klass för sig. Låtsnickrande när det är som allra bäst. Ett hedersomnämnande delas ut till Mummy Dust, för det snygga 70-talsdoftande klaviatursolot.
Hårdrock. Pop. Schlager. Meliora är musik som rör sig totalt obehindrat och naturligt över genregränser. Resultatet är ett majestätiskt och oemotståndligt låtgodis utöver det vanliga. Meliora smakar sannerligen mumma – att njuta av om och om igen.
Magnus Bergström
Fotnot: De korta “pauslåtarna” Spöksonat och Devil Church betygsätts inte.
