Symfonisk power metal med intensitet och skönhet
Skivdebuterande danskarna i Infinity Overture, som bildades 2005, spelar symfonisk power metal i stil med exempelvis Rhapsody of Fire och Kamelot. Hjärnan bakom bandet är Niels Vejlyt från Danmark och han hade som målsättning med skivan att skriva låtar med intensitet och skönhet. Om han lyckats? Svaret är ja, i huvudsak.
Sångaren Ian Parry, som skrivit texterna till skivans tema om ett kungarike för länge sedan, låter stundtals som en ung Bob Catley (Magnum) och det är ett bra betyg. Han kompletteras av utmärkta sångerskan Lene Pedersen och de kompletterar varandra på ett bra sätt.
Niels själv då? Jo, han spelar gitarr och gör det med den äran och ofta i stil med Yngwie Malmsteen i sina yngre dagar.
Eftersom det handlar om power metal så är keyboards ständigt närvarande och i fallet Kingdom of Utopia för att ”piffa upp” ljudbilden och inte som soloinstrument. Det är gitarr och sång som är i fokus på hela skivan. En del av låtarna innehåller orkestrala inslag och det är då skivan är som bäst. Och just den biten kan i mångt och mycket tillskrivas duktiga och rutinerade produktionsteamet Sascha Paeth och Miro. Låtar värda att nämna är Millenia (bra öppningslåt som visar var power metal-skåpet ska stå), Warrior King (fartfylld med läckert gitarrspel) och Queen Of Hearts (med snygg stämsång).
Slutsats: Kingdom of Utopia är en bra och köpvärd debutskiva med potential. Negativt? Ja, det är att det inte direkt råder brist på power metal-band, och för att sticka ut i mängden så bör bandet skapa en mer egen stil framöver. Mitt förslag är att de orkestrala bitarna får ta mer plats i ljudbilden och att Lene får mer röstutrymme.
Vi får se vad framtiden har att ge när det gäller Infinity Overture…
Magnus Bergström