En rakt igenom stark platta
Min första tanke är galenskap när jag ser att britterna ska ge ut ett nytt album så långt efter den tid då de var riktigt hippa och underbart livfulla och kul. Jag tänker att givetvis ska även dessa herrar försöka leva på sitt fina rykte från tidigt 80-tal och kanske tjäna lite kosing på någon turné eller så, där publiken ändå bara vill höra de gamla hitsen. Givetvis varför inte, alla gamla avdankade band tycks ju göra så och i viss mån kan man förstå dem, man måste ju försöka få lite pengar till levebröd. Men rent musikaliskt tycker jag att, låt det fina som varit förbli fint och obefläckat, så de små grå cellerna tänker entydigt galenskap.
Detta var innan jag lyssnat på plattan och fått en av årets hårdaste snytingar, eller som man kanske ska uttrycka det, mest positiva överraskningar. Jag får mig till livs en underbart kryddstark brittisk paj fylld med allt man behöver för att bli på bra humör och le länge. Att göra en platta i samma stil som man tidigare gjort kan tyckas vara enkelt, men som alla som sysslar med musik vet är det bland det svåraste som finns. Samtidigt som man vill ha sin etikett kvar vill man också fräscha upp den utan att för den skull tvätta bort det som var bra på den gamla.
Madness har här lyckats få fram just det, det låter fräscht, kanske inte nytänkande, utan friskt och just fräscht. Samtidigt är allt kvar som vi älskade med detta band, ska-känslan, swingen och den otroliga spelglädjen som här känns nästan som när de debuterade. Det finns också ett djup och allvar bakom de svängande rytmerna, texterna är inte enbart ”Baggy Trousers” relaterade utan här finns en vardagsåskådning värd att lyssna till.
En rakt igenom stark platta, utan egentliga dippar, men jag har dock några favoriter som spelas lite oftare såsom ”Sugar And Spice, ”Forever Young” samt titelspåret. Tack Madness för att ni tillrättavisat mig och lärt mig att inte döma förrän jag verkligen lyssnat, det är inte bara dumt det är galenskap.
Tomas Ingemarsson