Övertygar genom att inte överraska
U.D.O. ”Game Over” (AFM Records/Sound Pollution)
Liksom Udo Dirkschneider och övriga bandmedlemmar i U.D.O. spiller jag inget krut på en lugn inledning, som i detta recensionsfall skulle vara en historik av något slag. Nej, det är helt överflödigt för du som läser dessa rader vet förstås redan vad det handlar om.
Med andra ord går jag raskt vidare med det viktigaste; hur Game Over låter.
Fear Detector inleder och när vi snackar U.D.O. ska inledningslåten ha rejält med klös och en sjung-med-för-allt-vad-du-är-värd-refräng. Båda punkterna prickas av enligt regelboken och det känns tryggt. Men det är ändå inte den starkaste öppningslåten bandet fått till; konkurrensen är i det fallet rakbladsvass.
Prophecy har en skön refräng som fastnar i huvudet och inte vill ge sig av. Bra det för låten har det finfina patenterade U.D.O.-gunget som för tankarna till Faceless World (1990).
Metal Never Dies håller hög U.D.O.-klass speciellt den allsångsinbjudande refrängen. Det är för övrigt (nästan bara) herr Dirkschneider & co som kommer undan med en sådan klichélåttitel.
Kids And Guns är den låt på skivan som rockar mest och vissa har liknat den vid AC/DC och okej, det finns spår åt det hållet men i grund och botten är det en heavy metal-låt, varken mer eller mindre. Låttexten är ett inlägg om dagens hårda klimat med ungdomar som har tillgång till vapen och tyvärr inte drar sig för att använda dessa.
Like A Beast är en godisbit för de av oss som är svaga för gitarrer som slingrar sig om varandra i ljuv förening; lyssna bara halvvägs in i låten. Öronorgasm!
Don’t Wanna Say Goodbye är en ljuv pianoballad som Udo fixar galant med sin raspiga röst som ger den här typen av låtar trovärdighet; det låter som att han har varit med ett tag och har något att säga.
Unbroken är liksom Prophecy en rejäl passning till Faceless World, både vad gäller låtuppbyggnad och refräng. Gitarrsolot är skivans bästa!
Den textmässiga balansgången mellan allvarliga ämnen som i Kids And Guns och givna partyhöjdare som Metal Never Dies är inte det lättaste att få till på ett trovärdigt sätt. U.D.O. fixar ändå det eftersom undertecknad är övertygad om att det är lättare att få lyssnarna att ta till sig allvarliga ämnen om de blandas med enklare sådana och att inte matas med pekpinnar om och om igen.
Men alltså; 16 låtar är verkligen några för mycket. Nog för att det är trevligt att få valuta för slantarna men svenskt lagom är bäst. Snarlika låttrion Thunder Road, Speed Seeker och Metal Damnation hade med fördel kunnat gallrats bort för de tillför inget.
Game Over överraskar inte det minsta och det är jag glad för, eftersom U.D.O. ska låta U.D.O. och 2021 års bandupplaga gör det – och det med besked.
Magnus Bergström
Fotnot: Skivtiteln har orsakat mer än ett höjt ögonbryn världen över, men enligt Udo handlar det om världens tillstånd. Det vill säga att vi människor och planeten vi bor på har hamnat i ett Game Over-läge. Någon pensionering från musiken kommer inte på tal.
