Tillväxten är tryggad
Inglorious ”Inglorious” (Frontiers)
Inglorious ställer sig till skaran av debutanter som ledsagas av de allra
ädlaste influenserna från en svunnen tid då gitarrhjältar regerade och
hårdrocken talade sitt tydliga språk. De är föga ärofulla, men utan hämningar
och ivriga i sin erövring.
Till dem som kan sin hemläxa återfinns här en källåder av impulsiva
sammankopplingar där hela armadan av de stora elefanterna har bidragit med djupa
intryck. Historisk mark återspeglas där en gång i tiden Sabbath, Purple, Heep,
Leppard och Zeppelin obevekligt jämnade vägen utan att vända sig om.
Den gamla trotjänaren – hammondorgeln B3 – introducerar ’Until I Die’ och de
påföljande projekterande gitarriffen med sångaren och grundaren Nathan James’
(f.d. Trans-Siberian Orchestra) stämma i blickfånget. Allt snyggt och prydligt
paketerat och med en fingervisning om vad som komma skall.
Det finns många anledningar att bli entusiastisk och den fartfyllda ’Breakaway’
försvagar inte den uppfattningen. Sologitarristen Andreas Eriksson rättfärdigar
här de svenska färgerna i den för övrigt helt brittiska ensemblen om fem.
Både ’High Flying Gypsy’ och titelspåret ’Inglorious’ fortsätter på den
historiskt beprövade vandringsleden till Kashmir. Den resoluta sången i
kombination med starka gitarriff och orientalisk rytm med tunga trummor är lika
bra nu som på 70-talet.
De kraftfulla balladerna ’Holy Water’ och ’Bleed For You’ lämnar inget övrigt
att önska. Här sätter endast fantasin gränsen för vad som är förebilden, kanske
rentav de själva. Däremot är ’Wake’ en plump i protokollet som med sin mjäkiga
framställning tar upp onödiga 6 minuter av totala speltiden. Jag har överseende
med den fadäsen, då allt det övriga sitter lika bra som ett par Levis 505 d.v.s.
tajt, skönt och högt i midjan. Det bådar gott inför framtiden.
Thomas Claesson
