Sjunger med känsla och övertygelse
Bonnie Raitt ”Slipstream” (Proper/Playground)
Det är några år mellan albumen numera för Bonnie Raitt. Förra albumet Souls Alike (2004) nådde inte upp till underbara Don Was-producerade Nick Of Time (1989) på långa vägar. Därför är det skönt att nya Slipstream visar upp vilken stilren och säker artist Bonnie Raitt bitvis fortfarande är efter många långa år i musikbranchen.
Först och främst sjunger Bonnie med en känsla och övertygelse speciellt i de spår som har en bra melodislinga att sätta tonsillerna i. Paul Bradys Right Down The Line och Joseph Lee Henrys You Can´t Fail Me Now tillsammans med de relativt okända Dylanspåren Millions Mile och Standing In The Doorway är exempel på detta vokala hantverk. Naturligtvis luftar också Bonnie Raitt sitt eminenta slidespelgitarrspel plattan igenom och i öppningslåten Used To Rule The World lirar Mike Finnigan Hammod B3 lyckligt och synthfritt.
Svagheterna på Slipstream uppenbarar sig då Bonnie och det veterantyngda studiomusikerbandet ska bluesrocka till det.Visserligen svänger det till här och där, men det blir inget av det hela. Ett jam utan session. Kanske skulle Bonnie låtit Joe Henry producerat hela Slipstream, nu finns han vid kontrollbordet vid fyra tillfällen. Men som sagt Bonnies röst räddar Slipstream. Hade hon samlat på sig och valt ut bättre låtar kunde det blivit en rasande stilig comeback av en veteran som skulle ha förtjänat detta med råge.
Bengt Berglind
