Dinosaurien är tillbaka
The Hives ”Lex Hives” (Universal)
Världens bästa liveband är tillbaka på skiva efter alldeles för många års (5) väntan. De brukar inte alls leverera i samma klass på skiva som live och även så på denna plattan. Men däremot börjar de närma sig den klassen på senaste Lex Hives.
Den förra skivan, The Black and White Album, var något av ett soundtrack till våren och sommaren när jag sökte jobb och var runt landet på anställningsintervjuer. Och det suspekta är att när jag precis har sökt och fått nytt jobb blir nya Hives skivan soundtracket. Udda, ja något.
Men nu åter till musiken. Har då någon gång hört bandets låtar vet du vad du kan vänta dig. Det är precis vanligt, vore ju konstigt för Hives må ändra sig något inför varje skiva men grundkonceptet med enkla och raka aggressiva rockrökare finns alltid med. Och det är ju för just det vi älskar dem, och det är exakt det vi förväntar oss när vi får en ny Hives skiva i händerna.
Det har som sagt gått 5 år sen senaste skivan släpptes men tro inte de vuxit upp och blivit vuxna och dragit ner arrogansen, snarare tvärtom. De är kaxigare än vanligt. Strax innan skivreleasen såg jag dem på ett svettigt gig på Kafe 44 och då jämförde sig Howlin Pelle Almqvist med Jesus. Och i låten Patrolling days, som är en hyllning till jagfiguren, går avslutningsraden i refrängen ”forever HPA”, HPA kan väl inte annat vara annat än sångarens initialer. Poäng om kaxigheten är bevisad.
Trots den enorma simpelheten i The Hives musik så växer skivan mer och mer för varje gång jag hör den. Och nu har jag redan hört skivan otaliga gånger. Sveriges bästa band är alltså tillbaka och det är bara att tacka och ta emot!
Lars Svantesson
