Språkskutten gör att pusselbitarna glider isär
VildirHeart ”The Core” (VildirHeart)
The Core är Haningebandet VildirHearts första fullängdsalbum. På pappret ser det bra ut. Efter att ha sneglat på albumtiteln och läst presspappren som lovar guld och gröna skogar, genom att beskriva låtarna som ”hjärtskärande poesi och med läckra popmelodier, samt känslosamt pianospel” som ska ”närma sig vårt innersta”, förväntar jag mig en platta som andas isländsk karg romantik.
Det hela inleds med en vacker pianoslinga och sångerskan Maria Dietrichson nakna nästan glaskrossljusa röst i ”I thought we were safe” och jag känner mig hoppfull. Det är faktiskt vackert och stämningsfullt om man har förmågan att filtrera bort dåligt engelskt uttal.
Men sen glider pusselbitarna isär och jag känner mig lite vilse.
Plötsligt är texterna är en salig blandning av engelska och svenska på ett mycket frustrerande vis. Jag har mycket svårt att se någon poäng i att hoppa mellan olika språk i en och samma låt på det här viset, speciellt när låtarna faktiskt funkar helt okej så länge de framförs på engelska. För mig tar språkskutten dessutom lite för mycket fokus från det som faktiskt är fint och bra och någonstans 20 sekunder in i femte låten vill jag stänga av musiken och länga ut skivan genom sovrumsfönstret.
Tankarna på Islands vackra landskap byts snabbt ut mot en fimpig busshållplats i Haninge där någon felblonderad brutta karvat in initialerna på veckans snyggaste kille i bänken för att sedan gå hem och skriva dåliga och destruktiva dikter i sin hemliga bok..
Men jag tror att låtskrivaren Karin Dietrichson kanske har något ändå. Om hon bara kunde bestämma sig för vad det är hon egentligen vill göra. Och sångerskan Maria Dietrichson har nog något på gång hon också, får hennes bräckligt ljusa röst bara mogna lite och möta något annat än småbräckliga melodislingor så tror jag att hon kan bli bra, riktigt bra.
Sara Lindström
