Feelgoodmedicin för vintern
Feist ”Metals” (Polydor/Universal)
Feist med förflutet i bland annat det kanadeniska musikerkollektivet Broken Social Scene slår nu till med ett album som är ett strå vassare än The Reminder. Röstmässigt bär Feist influenser från Björk, Kate Bush och Suzanne Vega, bara för att nämna några. Men samtidigt är det viktigt att Feist minst av allt är någon kopia av nyss nämnda trio. Hon bär sin musik på sina axlar med en musiker och konstnärs hela yrkesheder.
Inledningskvartetten på Metals är ett musikaliskt bländverk med The Bad In Each Other som inleds med bastanta trumfigurer, skrapig gitarr och en blåssektion som bildar en luftig molnvägg bakom den snygga melodin. Caught A Long Wind är lugn och mediativ. Ordlösa körer inramar en hudlös känsla i How Come You Never Go There. Bittersweet Melodies och lugna nästan stillastående Anti Power är också bra exenpel på fantasifulla arrangemang där Feist och hennes medmusikanter använder blåssektionen och leker med röster och körer på hur många kreativa sätt som helst.
Lägger man till att albumet Metals är inspelat på två och en halv vecka så är det lätt att imponeras. Det enda jag har att invända mot Fiests musikbygge är faktiskt just sättet på hur det är byggt. Femtio minuters resa i Feists ljud och röstlabaratorium kan kännas lite utmattande även om det mesta är rent ut sagt svinbra popmusik anno 2011.
Lyssnas alltså på i små avvägda doser. Då kommer Metal att räcka som feelgoodmedicin hela långa vintern.
Bengt Berglind
