Stort och smått
- Jay-Z ”The Blueprint 3” (Atlantic/Warner)
Shawn ”Jay-Z” Carter fick mig att gilla hiphop. Jag köpte debutskivan Reasonable Doubt när den kom 1996 och sen var jag fast. Han rappade som ingen annan. Det var tungt, spännande och hade en kompromisslös, hungrig attityd. Han var hiphopens motsvarighet till de allra bästa rockbanden. Tillsammans med The Black Album från 2003 håller jag Reasonable Doubt som hans bästa, jämnaste album.
När Jay-Z nu släpper sista delen av trilogin Blueprint gör han det som en syssla bland andra. Idag är han styrelseordförande och delägare i ett flertal bolag inom sport, mode, kosmetika och musik. Det är big bizniz på bred front, verkligen.
Kan han fortfarande göra bra musik, då?
Att döma av singeln Run This Town som spelas mer än flitigt i radio nu och tillhör de mest nedladdade låtarna så är han verkligen kapabel till det. Gästerna Rihanna och Kanye West gör mycket bra insatser i en suverän låt med malande, skönt beat och en refräng som verkligen fastnar. Videon till låten är storartad och mäktig.
Albumet som helhet är en blandad kompott. Här finns ytterligare säkra hits i Empire State of Mind där Alicia Keys gästar förträffligt, öppningslåten What We Talkin´ About med en mässande, mästerlig rap av Jay-Z och kanske inte en möjlig singel i D.O.A. (Death Of Auto-tune) men en fantastisk rytm och en fenomenal duell mellan blås och elgitarr. Riviga Real As It Gets är också bra med Jay-Z och Young Jeezy i perfekt samspel. Ambitious med Pharrell är en släpigt svängig pärla.
Tyvärr finns också dussinlåtar som tjatiga A Star Is Born och rena bottennapp som On To The Next One med en oupphörligt återkommande refräng man retar sig på redan första gången den kommer. Hate som för övrigt är Kanye Wests andra gästframträdande är inte heller särskilt kul.
Övriga gäster på skivan är Luke Steele, Swizz Beatz, Drake, J. Cole, Kid Cudi och Mr Hudson.
Blueprint 3 är ett bevis på att Jay-Z kan än, men knappast helgjuten och därmed samtidigt en liten besvikelse.
Mats Johansson
